Sommardagbok2

Ryttmästarinnan tillbringade söndagen till att måla vardagsrummet.

Dom gamla tapeterna behövde fräshas upp temporärt i väntan på att vi skaffar ordentliga tapeter som vi verkligen trivs med om några år. Dessutom fanns miljarder med maskhål som behövde täppas till i kampen mot trämasken.

Måste säga att hon lät lite besviken när hon höll på, nyansen av grå verkade lite kall när hon strukit ett varv. Men efter andra varvet torkat blev hon lite nöjdare.

Själv tyckte jag det var passande hela tiden även om jag inte anser att det är hela världen om nyansen inte är 100% rätt eftersom det inte är hela världen att måla om igen om några år igen. Nu har vi i alla fall fått på färgen och värmt upp rummet ordentligt så får vi se om vi dessutom får bort trämasken på sikt.

Sommardagbok1

Äntligen är det en regning dag. Vi haft böljande värme så hjärnan har

nästan kokat. Men nu ger regnet oss anledning att ta en inomhusdag. Ryttmästarinnan håller precis på att måla om i vardagsrummet medan jag sköter markservicen.

Det ha måhända varit tyst från oss på bloggen under försommaren, men det innebär inte att saker stått stilla. Arbete, både avlönat och arbete på ryttmästaregården har gjort att bloggen fått stå tillbaka. Medan Ryttmästarinnan jobbade häcken av sig lyckades tillexempel ryttmästaren bränna upp en gräsklippare (oj så det brann), vilket resulterade i att vi köpte en eldriven istället. Det tog ett tag att lära sig hantera den långa sladden i trädgården, men nu efter 3-4 klippningar börjar man lära sig tricket. Kör systematiskt i en viss riktning och dra sladden ett halvt varv runt ryggen så den alltid hamnar bakom dig så har du fri gång där du ska klippa, lämna områden med träd och buskar till sist så gnor du av dom fram och tillbaka, istället som tidigare då man gick runt dom. Elmotorn är ju så mycket lättare än en bensindriven motor så allt går så mycket enklare med untantag för sorkhålen vilka man förr kunde köra rakt över utan att bry sig nämnvärt.

Vi har faktist tagit oss tid att ligga på latsidan några dagar efter den hektiska senvåren/sommaren. Spenderat några dagar i stan och städat undan inför hösten, käkat glass på piren, strosat och picknickat på stranden och gjort minsta möjliga. Vi har fått stanna upp lite för att inse att det är korkat att stressa på av bara farten. Lyftet av huset får faktiskt vänta till nästa år, nu gäller det att få tvättrummet klart med bästa resultat och försöka utrota trädmasken inför vintern då vi måste flytta in helt igen. Vi lär återkomma till dessa saker mer i kommande inlägg.

Tvättrummet i uthuset är på gång, de förut så sneda väggarna i halvruttet timmer har nu ett tätt skikt med flera lager vilket borgar för god isolering till vintern, förhoppningsvis mot både kyla och skadedjur. Ytterst kommer nu en brädpanel synas och denna är snart helt på plats. Det blir lite meck med dörren eftersom vi måste bygga den på plats efter de befintliga dörrmåtten. Men detta borde vara klart i nästa vecka.

Våndan att renovera hus

Ibland kämpar man hårt för att balansera en skön vistelse på landet med den hårda verklighet det är att renovera hus med heltidsarbete, småbarn och andra måsten att brottas med vid sidan om. Detta var en helg där jag bara kände för att ligga helt stilla på en soffa och läsa en bra bok i stället för att sätta igång och såpskura golv eller spackla väggar. Ibland slits man mellan hopp och förtvivlan, särskilt med utomståendes röster ringande i öronen: "Men, är ni inte klara snart?" eller "Hur långt har ni kommit med ditt eller datt?". Ska sanningen fram så har vi knappt börjat, utan ägnar oss främst åt förberedelser för att kunna ta tag i de grova bitarna. Som att kunna duscha. Vårt duschrum växer sakta fram i händerna på Ryttmästaren, men har också vuxit som projekt över tid. Något som från början skulle vara en temporär fusklösning har ni blivit ett riktigt ambitiöst bygge som troligtvis står pall för både möss, löss (inte för att vi brottas med det problemet någotstans- tack och lov) och orkanbyar. Egentligen undrar jag om vi inte borde bygga en bunker när vi ändå håller på. Då står vi pall för bombmattor också. Och om det sedan blir krig kan vi sitta där i vårt skottsäkra duschrum, väl utrustade med både vatten, konserver och elektricitet...

Ja, jag är lite trött för tillfället. Samtidigt är det väldigt inspirerande att se saker växa fram. Först nu i helgen kan man faktiskt ana hur det kommer att se ut. Ryttmästaren målade taket och svärfar provade ut panelbrädor till väggar. Själv fördrev jag tiden inomhus med att spåskura golv och spackla igen hål efter trämask och gamla spik i salen. Ja, trämask...det är ett bekymmer. Vårt vardagsrum var fullkomligt nerlusat med de små insekter som kallas trämask. Samtliga möbler, väggar, golv och dörrar är hårt angripna och jag vet i ärlighetens namn inte hur man helt ska få bukt med dem. Jag har använt ammoniak, jag har skurat, jag har fryst och jag undrar var de små rackarna gömmer sig för att sedan hitta tillbaka till våra möbler. De som vi nu har kvar. En del överflödigt sålde vi förra veckan. Min senaste strategi är att spackla igen hålen i väggarna...De har ätit sig igenom tapeten, som på många ställen ser ut som en finhålig ost. Därefter tänker jag måla rummet över tapeten. Fast hjälper det om de små rackarna ändå tänker stanna kvar och kalasa på masoniten på insidan av tapeten. Jag är inte helt förtjust i över att eventuellt behöva riva ner hela inneväggen. Jag är helt rådvill och tips emottages tacksamt. Nu förklarar jag mitt krig för öppnat!

Gräs, gräs, gräs

När vi kom till Ryttmästargården trodde undertecknad att gräset inte var klippt på en månad, trots Ryttmästarens idoga övertalning att det endast var en knapp vecka sedan. Antingen har vi en genmanipulerad gräsmatta eller så gör det vackra vårvädret att den fröjdas som aldrig förr, till gagn för snabbförökande maskrosor.

Vi har haft en härlig helg på landet med mindre trädgårdsarbeten och spackel. Mer gräsklippning, kor och mys. Våra grannar visade upp en hel koparad som traskade förbi gården till dotterns förtjusning. De små kalvarna var verkligen ulliga och gulliga. Dessvärre hann vi inte åka och hälsa på de nyinköpta fåren och de dygnsgamla kycklingarna- men det står på agendan framöver. Landsbygdsromantiker som vi är. Undrar om våra grannar tycker att vi är toknaiva stadsbor som aldrig lyckas ens få på lite målarfärg på huset och som - än så länge- bara har ett ockragult fönster..? Nåväl, vi är lite naiva och romantiska så det bjuder vi i så fall på.

På söndagen bar det iväg mot det närbelägna samhällets årliga Antik- och Samlarmässa. Trots att vi absolut inte skulle köpa på oss något onödigt så åkte vi glatt hemåt med ett bagage fullt av saker. Som om vi inte hade hela huset fullt redan...

Vi har så mycket att vi nu äntligen har kommit till skott och har bett en lokal antikhandlare komma och hämta en hel del saker som visserligen är fina, men som absolut inte passar med vår stil eller den ambition vi har med husets restaurering. Då jag är lyckligt lottad med fantastiskt hjälpsamma svärföräldrar så får vi hjälp med att klä om våra möbler och med att iordningställa vardagsrummet. Ett projekt vi annars skulle prioriterat bort i alla andra måsten som går före. Tvätt rummet har dragit ut lite på tiden, men är förhoppningsvis på väg att ta form inför semestern. Då ska vi ägna oss åt att knacka bort cementputs och restaurera grunden, ett arbete som ju kräver att vi kan tvätta oss ordentligt. Särskilt som vi nu har nya fantastiskt fina antika linnelakan att krypa ned i.

Trägen vinner

Egentligen hade vi nog gärna tagit en helg och småmyst i trädgården, grillat korv, läst böcker, ätit för mycket godis och så vidare. Men i stället så fortsatte vi arbetet med tvättrummet som vi med beslutsamhet ska försöka få klart innan det är dags att flytta ut över semestertiderna. Det vore väldigt skönt att ha en plats att tvätta sig på innan vi ska krypa runt på alla fyra och knacka bort all cement från grunden.

Svärfar hjälpte till så att innertaket nu blev lagt. Undertecknad fortsatte att gräva stenkista och diken för dränering och infiltration. Musklerna som knappt rört en fena sedan i somras har inte riktigt återhämtat sig från chockfasen utan är nu stumma som stockar och jag vågar inte tänka på hur det känns när eftervärken börjar sätta in...
Ungefär 80 cm ned i hålet stötte jag emot alven, ett tjockt lager hårt packat småsten-ler-grus, ungefär lika genomträngligt som ett betonggolv. Svetten lackade efter att stått med ett järnspett och asfaltsskärare och försöka bända upp det hårda underlaget. Det enda positiva med slitgörat är att vi kom på att denna alv borde vara utmärkt som underlag nu när vi ska räta upp husets grundstenar. Snart kommer förhoppningsvis leran fram. Den behöver vi till andra byggnadsmoment.

När Per från Svensk Byggtradition var här för att kolla grunden så fastnade han för eldstaden i storköket också, det visade sig att han är insatt i restaureringen av sådana och bland annat skrivit artiklar i ämnet i bl.a. Byggnadskultur. Vi fick bekräftat att de var ganska ovanlig eftersom den är oputsad och har en enorm innerdiameter. Han köpte direkt vår önskan om att använda det enorma stenmagasinet som ”centralvärme” (som det ju faktiskt är tänkt från början) och tyckte att vi ska försöka öppna upp bakugnen så vi kan elda därigenom. Det återstår att bestämma om vi vill kunna elda ute på hyllan också så man får snabbvärme i rummet (plus mysigt förstås) eller om vi ska sätta igen kåpan så att all värme inte åker rakt upp i luften.

Han hade många goda ideer, så vi blev ganska inspirerade att ta tag i den redan i år, även om vi hade tänkt vänta med det till nästa år egentligen. Vi får se hur det går med knackning av cement, samlandet av stenar och huslyft, vem vet, kanske hinner vi restaurera den igensatta skorstenen med tillhörande eldstäder innan hösten är här. Det vore inte dumt, för då finns ju helt andra möjligheter att vara här över vinterhelgerna också. Så slipper man gå och längta ihjäl sig över halva året.

Islossning

Nu har vi varit här i fyra dagar och äntligen börjar vi smälta ihop med husets sakta lunk igen. Vintern fullständigt blåstes bort av det fina påskvädret och vi som suttit fast i stan hela vintern, med allt vad det innebär av dagissjukdomar och överhopat arbete behövde verkligen det här. Speciellt som Ryttmästaregården snarast känts som en fjärran dröm de sista veckorna. Det är i och för sig skönt med något att längta till, men det blir lätt en fördämd frustration när man vet hur mycket som behöver göras utan att man har tid att ta tag i det.

Nu har vi i alla fall fått några dagar att vinna över huset från vinterlandet, med de småreparationer det medför. Bland annat fick dassdörren en omgång i dag och trädgården har gåtts över som hastigast, med räfsade löv och snabbrensade land.

I torsdags var dessutom en erfaren timmerman här och kollade på grunden och vi har kommit överens om att försöka pressa in en dag för åtgärd av hörnet under sommaren. Han räknar med att det tar en dag att lyfta huset och åtgärda hörnstolpen. Det är ett arbete som antagligen skulle ta oss själva två veckor och många sömnlösa nätter så det var ingen tvekan om att vi vill anlita honom som byggherre, dessutom har han ju förutom kunskapen de domkrafter och annat som behövs för jobbet, saker som säkert hade kostat lika mycket som hans arvode att införskaffa själva. Fram tills dess ska vi knacka bort cementen utmed hela huset och bygga tillbaka stengrunden såsom den tidigare såg ut, innan nån klåpare med cement och tegel gick bärsärk mot vår husgrund.

Det blir ett idogt arbete att samla sten till grunden. Det ska vara rätt storlek och något kantigt så att dom inte ”rinner” av sin plats, så det är nog tur att Ryttmästarinnan håller på och gräver avlopp för tvättrummet ute i uthuset för där verkar finnas sten nog för att bygga en ringmur runt hela gården om man så önskar.

Medan hon gräver yrar Ryttmästaren runt inne i det blivande tvättrummet och undrar hur han egentligen tänkte sig saker och ting innan vintern krävde byggpaus (han är inte ensam, Ryttmästarinnan har yrat runt i tre dagar och letat efter sina verktyg för fönsterrenovering som hon bestämt hade i en kartong i hallen när vi bommade igen för vintern).

Tvättrummet börjar för övrigt ta form nu och snart kommer innertaket kunna läggas, därefter ska det göras blindgolv för sågspånisolering, in och utlopp för vattnet. När det är fixat är det bara att slänga upp rummet i rummet där det lilla dasset ska vara, med tillhörande vädringsskorsten upp till uthusets taknock (krävs visst för den sortens mulltoa vi bestämt oss för) och ett handfat modell större så man kan handtvätta lite kläder i nödfall. En duschkabin gör att vi kan skvätta av oss rejält utan att det blir vatten på golvet och varmvattensberedaren får plats i det extraisolerade toalettbåset så vi kan hålla det uppvärmt året om.

I morgon är det dags att packa ihop pinalerna för den här helgen och ge sig tillbaka till vardagen, men det ska nog inte dröja så länge innan vi kommer tillbaka.

Sånna är dom i sånnahult

En kompis som flyttade till grannlänet för några år sedan gick och träffade en tjej som verkar ha fått ner honom på jorden. Vi har iofs bara träffat henne som hastigast när dom var ute på Ryttmästaregården och fikade förra sommaren, men redan då pratade dom om sitt lantställe och alla djur som dom höll på och skaffa.

Som jag minns var det hennes släktgård och hon hade vuxit upp med får men nu har dom visst gjort slag i saken och gjort det vi inte vågat ännu, dvs. flyttat ut i mitten av ingenstans. Dessutom har dom startat en blogg där dom låter dig följa processen i flytt från stan till vischan. Här är Månskensböndernas egen beskrivning av sig själva, titta gärna in och sätt ett bokmärke. Jag har en känsla av att det kan vara värt det!

"Vi som skriver denna blogg heter Katarina och Magnus. Vi har precis flyttat från central lägenhet i Växjö ut till en liten gård på landet utanför Urshult. Här kan ni följa omställningen från city till landsbygd."

Vi önskar er lycka till, med ett litet uns avundsjuka...

Fel färg på prästgården

Sveriges Radio Jönköping rapporterar om en tvist mellan en husägare och en hantverkare, där hantverkaren använt akryloljefärg istället för linoljefärg.
Ägaren kräver 56.000 i ersättning och förvånansvärt nog så ger ARN ägaren rätt. Det finns alltså hopp för mänskligheten, även när det gäller klåpare till hantverkare.

http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/nyheter/artikel.asp?Artikel=2695175

Prästgård fick fel färg

Den gamla gården från 1700-talet skulle få ny färg. Men något gick fel och nu vill husägaren ha 56 000 kronor i skadestånd av hantverkaren.

Huset i Skillingaryd är en gammal minnesmärkt prästgård från 1700-talet och enligt kvinnan använde målaren fel färg, när huset målades om sommaren 2006.

Istället för linoljefärg använde målaren akryloljefärg och nu har färgen börjat flagna och spricka.

Allmänna reklamationsnämnden är på kvinnans sida och rekommenderar hantverkaren att ersätta kvinnan.

Nu el det jul igen...

Med julledigheten kom den efterlängtade köldknäppen som alla väntat på. Lite typiskt eftersom det strulande med eldningen i köket. Vi fick helt enkelt sluta elda över natten innan jag kunde rengöra hela spisen. Till min hjälp hade jag en gammal manual på en liknande Husqvarnamodell, vilken gav en hel del ledtrådar på spisens funktion (vilken för övrigt var långt mer avancerad än jag trodde), men den visade inte den väsentligaste luckan där man kunde komma åt att sota utloppet mot skorstenen. Denna lucka, placerad innanför underugnen verkade i och för sig ingen hittat före mig heller, för det verkade inte vara sotat på flera decennier.

Tur då att farfar varit behjälplig med att se över elledningarna i huset den senaste tiden för nu har vi ordentliga ledningar som tål att användas i den beboeliga delen av undervåningen. Nu återstår egentligen bara att fixa elen i vardagsrummet så vi kan börja utnyttja det också av de rum som är mustäta.

Dessutom så fick vi utomhusbelysningen vid uthuset så man ser var man trampar när man går på dass om kvällen. En nyinköpt stalllykta från Jula fick duga så länge. Huvudsaken är ju att man ser vart man är på väg.